Isfiske: tips om säker is, rätt utrustning och var fisken står
Isfiske börjar med säker is: minst en decimeter kärnis, ispik och isdubbar. Här är utrustningen du behöver, metoderna som fungerar och var fisken står i vinter.
Isfiske är fiske genom hål i isen med korta spön, och det är en av de enklaste formerna av fiske att komma igång med. Men isen bestämmer allt: gå bara ut på is du har kontrollerat själv, ha isdubbar och ispik med dig och fiska aldrig ensam. Med det på plats räcker det med en isborr, ett kort spö och lite bete för en första tur.
Säkerhet på isen: så kontrollerar du isens tjocklek
Ingen fisk är värd att gå igenom isen för. Säkerheten bygger på tre saker: att du vet hur isen ser ut där du går, att du har räddningsutrustningen på kroppen och att ni är flera.
Hur tjock ska isen vara?
Minst en decimeter kärnis är ett bra mått för isfiske, enligt Issäkerhetsrådet. Kärnis är den klara, mörka isen som bildas när vattnet fryser direkt. Snöis och stöpis, som bildas när snö blir blöt och fryser, är vitare och bär betydligt sämre. Mät tjockleken i det första hålet du borrar, och kom ihåg att isen kan vara mycket tunnare bara några meter bort.
Var isen är svagast
Isen är inte lika tjock över hela sjön. Enligt Issäkerhetsrådet är den ofta svagare på dessa platser:
- Sund, grund och uddar där strömmande vatten pressas ihop.
- Inlopp och utlopp från bäckar och åar, ibland långt ut från land.
- Vass och bryggor, eftersom de leder upp värme från botten.
- Vindråkar, öppna partier som fryser senare och blir dolda fällor.
- Under snödrivor, där isen växer långsammare.
- Havsis, som alltid är svagare än sötvattensis.
Mindre sjöar och tjärnar har oftast säkrare is än stora sjöar, och på våren kan isen försvagas på några minuter när solen ligger på.
Använd ispiken hela tiden
Ispiken är det bästa hjälpmedlet för att kontrollera isen. Hugg hårt framför dig, ofta och alltid när isen ändrar färg, form eller ljud. Tränger det upp vatten är isen för svag: vänd om eller ta en annan väg.
Om isen brister
Vänd dig tillbaka mot hållet du kom ifrån, där höll isen. Ta det lugnt, du klarar många minuter i vattnet innan kylan gör det svårt att agera. Ta fram isdubbarna med handskarna på, hugg dem i isen och dra dig upp med armbågarna nära kroppen. Kryp och åla långt upp på bärig is innan du reser dig. Är hjälp på väg: ligg still och spara värmen.
Utrustning för isfiske
Utrustningen för isfiske delar sig i två delar: det du fiskar med och det som håller dig säker och varm. Börja med säkerheten och det enkla, och bygg på med pulka, tält och ekolod när du vet att du gillar det.
Säkerhetsutrustning
- Isdubbar utanpå jackan, lättillgängliga under hakan.
- Ispik för att kontrollera isen framför dig.
- Räddningslina som flyter, gärna en per person och minst två i gruppen.
- Mobiltelefon i vattentätt fodral för att kunna larma 112.
- Reservkläder i vattentät påse, eftersom den som blir blöt måste byta om snabbt.
Isborr, linan och betet
En handborr med liten diameter räcker för abborre och röding, medan gädda och annan stor fisk kräver en större isborr. Till det behöver du en isskopa för att ta bort issörjan, några korta spön med tunn lina, pirkar, krokar och agn som mask eller maggot. Efter gädda och annan rovfisk används ofta en trekrok med betesfisk. Pimpelspö är korta och styva, ismetespön har ofta en liten rulle och mjukare topp.
Kläder för isfiske
Du står eller sitter still i timmar, ofta i vind. Klä dig i flera lager med ull närmast kroppen, ett vindtätt ytterlager, varma kängor och extra vantar. Ett liggunderlag eller en pall att sitta på gör stor skillnad.
Isfiske med pulka
En pulka gör det lätt att dra med sig borr, spön, termos och kläder ut på isen, och den fungerar som sittplats. Isdubbar ska bäras på kroppen, inte ligga i pulkan.
Isfisketält
Ett isfisketält skyddar mot vinden och gör långa dagar på isen mycket bekvämare. Det passar bäst för stillasittande fiske som ismete och när du fiskar efter röding på djupt vatten. Tältet ska förankras med isskruvar, eftersom vinden tar tag i det.
Ekolod för isfiske
Ett ekolod för isfiske visar djupet, botten och fisk under hålet, och du ser direkt hur fisken reagerar på pirken. Det sparar mycket tid när du letar efter en kant eller ett stim. Ett ekolod är inget måste för en första tur men är det verktyg som mest förbättrar fångsten.
Metoder för isfiske: tekniken och betet
De vanligaste metoderna är pimpelfiske, ismete och fiske med angeldon. Många kombinerar dem: ett spö som pimplas aktivt och ett ismetespö som står stilla i hålet bredvid.
Pimpelfiske
Vid pimpelfiske rycker du en pirk eller balanspirk upp och ner för att locka till hugg. Det är det mest aktiva sättet att isfiska, och du flyttar ofta mellan flera hål tills du hittar fisken. Balanspirk, mormyska och små vertikalpirkar fungerar på abborre, röding och öring.
Ismete
Vid ismete hänger betet stilla eller nästan stilla, med mask, maggot eller räka på en enkel krok under ett litet flöte eller med lätt kontakt med botten. Ismete passar när fisken är trög och inte vill jaga en pirk. Släpp ner betet till botten och veva in linan lite, så att betet hänger strax ovanför.
Angeldon efter gädda
Angeldon är ett stillastående redskap där ett bete hänger under isen och en flagga eller signal visar när fisken tar. Det är en klassisk metod efter gädda. Observera att angeldon inte ingår i det fria handredskapsfisket i enskilt vatten i de stora sjöarna och längs stora delar av Östersjökusten, enligt fiskelagens bilaga.
Var står fisken? Fiskeställen för abborre, gädda och röding
Fisken står där det finns mat och syre, och vid vinterfiske samlas den ofta på färre områden än på sommaren. Borra flera hål på olika djup och flytta dig tills du får napp. Får du inga nappar inom en kvart i ett hål är det oftast bättre att gå vidare än att vänta.
Abborre
Abborren står ofta i stim vid grundkanter, uddar och undervattensgrund, från bara några meter ner till djupare vatten mitt på dagen. Den hugger bra på balanspirk och mormyska. Mer om arten finns i guiden om att fiska abborre.
Gädda och gös
Gäddan står gärna nära vass och vegetation där det finns byte, och den tas på angeldon eller större pirk. Gösen står djupare, ofta på hårda bottnar och kanter, och hugger mest i skymningen.
Röding och öring
I fjällsjöarna är rödingen den stora isfiskefisken. Den kan stå både grunt och djupt, och pimpelfiske med liten pirk och mormyska är vanligast. Öring tas ofta nära land, vid inlopp och grunda partier, men där är isen också ofta svagast.
Fiskekort och regler vid isfiske
Samma regler gäller på isen som i öppet vatten: i de flesta sjöar behöver du fiskekort från fiskevårdsområdet eller fiskerättsägaren. Fiske med handredskap, som pimpelspö och ismetespö, är fritt längs kusten och i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Minimimått och fredningstider gäller också vintertid, så läs kortets villkor eller sök på svenskafiskeregler.se för kusten och de stora sjöarna.
Vanliga frågor
Hur tjock ska isen vara för isfiske?
Issäkerhetsrådet anger minst en decimeter kärnis som ett bra mått för isfiske. Snöis och stöpis bär sämre än klar kärnis, och tjockleken kan variera mycket på samma sjö, så kontrollera isen med ispik vid varje förflyttning.
Vilken utrustning behöver jag för isfiske?
Isborr, ett kort pimpel- eller ismetespö, några pirkar eller krokar, bete, en isskopa och varma kläder. För säkerheten behöver du isdubbar, ispik, räddningslina och en mobiltelefon i vattentätt fodral.
Behöver jag fiskekort för isfiske?
I de flesta sjöar ja. Längs kusten och i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland är fisket med handredskap fritt, men i de stora sjöarna och på stora delar av Östersjökusten räknas angeldon inte in i det fria fisket i enskilt vatten.
Vad är skillnaden på isfiske och pimpelfiske?
Isfiske är allt fiske genom hål i isen. Pimpelfiske är en av metoderna, där du rycker en pirk upp och ner. Ismete och angeldon är andra sätt att isfiska.
