Åtel: regler, placering och jakt vid åteln

En åtel är foder eller annat lockmedel som någon har lagt ut för att locka vilt till en bestämd plats. Åtel får användas vid jakt enligt 13 a § jaktförordningen, och sedan den 1 april 2026 styr Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2026:1 hur åtling får gå till. Reglerna skärps kraftigt i områden där länsstyrelsen har förbjudit utfodring av vilt, så det första du behöver veta är om din mark ligger i ett sådant område.

Vad räknas som en åtel och vad lämnas utanför?

En åtel är enligt föreskrifterna en plats där lockmedel placeras för att locka till sig vilt. Det gäller också plats där lockmedel lagts i eller vid ett fångstredskap och plats där ett dött tamdjur lämnats kvar för att locka vilt. Lockmedel är foder av vegetabiliskt eller animaliskt ursprung, men även doft- och smakämnen utan näringsvärde, till exempel tjära.

Två saker lämnas utanför definitionen och räknas inte som åtel: vilt som dött av annan orsak än jakt och ligger kvar där det föll, och inälvor från bröst- och bukhåla som lämnas på platsen där ett vilt har fällts. Att åtla betyder att iordningställa och hålla igång en åtel genom att lägga ut eller lämna kvar lockmedel.

Åteljakt bedrivs nästan alltid som vakjakt. Jägaren sitter i ett jakttorn eller på en annan fast skjutplats och väntar in djuren som kommer till åtelplatsen. Vildsvin, räv och grävling är de vanligaste viltslagen, men åtel får användas vid jakt på samtliga viltarter så länge reglerna följs. Ordet lockbete används ibland om samma sak.

Lagstiftning: regler för åtling som gäller alla åtlar

Grundreglerna i NFS 2026:1 gäller all åteljakt i hela landet, oavsett om länsstyrelsen har beslutat om utfodringsförbud eller inte. En åtel som inte följer dem får inte användas vid jakt.

Hur mycket animaliskt foder får du lägga ut?

Per vecka och åtelplats får du använda högst en hel kropp från ett landlevande djur, eller delar av landlevande djur på totalt 25 kg, eller fisk på totalt 25 kg. En kropp får alltså vara tung, till exempel ett trafikdödat vilt som flyttas bort från vägen, men då är veckans givor förbrukade.

Jordbruksverket har egna regler för animaliska produkter. Utan anmälan får du använda delar av vilda landlevande djur från samma kommun eller grannkommun samt vegetabiliska produkter. Slaktbiprodukter från slakteri eller vilthanteringsanläggning kräver att du är registrerad hos Jordbruksverket. Det kostar 400 kronor att registrera sig och 200 kronor per år därefter. Biprodukterna får användas tidigast tre veckor efter slakt och handelsdokumentet ska sparas i minst två år. Enligt Jordbruksverket får fisk bara användas för att locka vattenlevande djur, inte landlevande djur som björn.

Vegetabiliska lockmedel

Utanför områden med utfodringsförbud finns ingen mängdgräns i föreskrifterna för vegetabiliskt foder. Naturvårdsverket rekommenderar ändå att den totala givan av spannmål, majs, ärtor, rotfrukter och foderpellets inte överstiger 5 kg per dygn, och att givan anpassas så att djuren och fåglarna äter upp den samma dygn. Mängden foder ska alltså motsvara den föda som faktiskt tas, inte bygga upp ett lager på marken. Ensilagebalar och annat grovfoder kan användas fritt, men plasten runt balen får inte kunna ätas av viltet.

Måste du anmäla åteln?

Nej, inte en vanlig åtel för vildsvin, räv eller annat vilt. Anmälningsplikten till länsstyrelsen gäller åtlar för licensjakt och skyddsjakt på björn. Den som lägger ut stora mängder foder kan däremot behöva anmäla sig till länsstyrelsen som foderleverantör. Jordbruksverket bedömer från fall till fall var gränsen går, och ett lass betor nämns som exempel på en större mängd.

Särskilda regler i områden med utfodringsförbud

Länsstyrelsen kan förbjuda eller ställa villkor för utfodring av vilt i ett avgränsat område under en bestämd tid, framför allt för att minska viltolyckor och skador på gröda och skog. Själva åteljakten omfattas inte av förbudet, men i de här områdena gäller tre extra krav när fodret kan ätas av klövvilt:

Kontrollera på länsstyrelsens webbplats om din jaktmark ligger i ett område med beslut. Avtala gärna skriftligt med grannen om du vill ha åteln närmare gränsen än 100 meter, eftersom en muntlig överenskommelse är svår att visa vid tillsyn.

Var ska du placera åteln?

Placeringen avgör både hur effektiv jakten blir och hur stor risken är för viltolyckor och skador. Naturvårdsverkets vägledning ger några tydliga råd även för områden utan utfodringsförbud.

Markägare och grannar

Ha markägarens tillstånd innan du lägger ut åtel, helst skrivet i jaktarrendet. Jaktlagen förbjuder att locka vilt från annans jaktområde (34 §), och därför rekommenderar Naturvårdsverket att du håller minst 100 meter till fastighetsgränsen även där det inte är ett krav. På fastigheter under 50 hektar bör åteljakt ske efter överenskommelse med grannarna.

Vägar, järnväg och gröda

Håll åteln en bit från bebyggelse, och lägg den inte så att djuren behöver korsa en trafikerad väg eller järnväg för att ta sig mellan åtlar eller till skydd. Undvik mindre vägar och vändplaner, där vildsvinen bökar sönder vägbanan. Åtel bör inte heller ligga nära gröda eller skog som är känslig för skador, och när grödan är som mest skadekänslig bör jakten i stället ske i eller invid fältet.

Skjutplats och kulfång

Skjutplatsen ska ha ett bra skjutstöd och ligga på rimligt håll från åteln. Ett upphöjt jakttorn ger säkrare kulfång eftersom skottet går nedåt mot marken. Bygg åteln så att du kan se om ett djur följs av ungar innan du skjuter. En sugga med randiga kultingar får inte fällas, se jakttiderna för vildsvin. Lockmedlet bör ligga samlat på en begränsad yta som du har god överblick över från skjutplatsen. Naturvårdsverket bedömer att en åtelplats normalt inte behöver vara större än cirka 20 meter från mitten.

Märk åtelplatsen

Sätt upp en skylt med åtelns syfte och dina kontaktuppgifter. Den som råkar gå förbi blir lugnare, och har du en åtelkamera på platsen krävs skylt ändå.

Åteljakt på vildsvin i praktiken

Vildsvin är det vanligaste viltet vid åteln, och reglerna för jaktmedel är mer generösa vid vildsvinsjakt än för andra arter. Vildsvin omfattas inte av dygnsbegränsningen som gäller för till exempel rådjur och älg, så jakten får pågå hela natten.

Belysning, mörkersikte och termiskt sikte

Fast belysning som satts upp vid en åtel för att underlätta jakten får användas vid jakt efter vildsvin (14 § jaktförordningen). Bildförstärkare, värmekamera och rörlig belysning får användas i nära anslutning till vapnet vid jakt efter vildsvin, och termiska sikten är tillåtna vid åtelplatser och i öppen terräng (14 a §). Undantagen i de här paragraferna gäller vildsvin, så kontrollera vad som gäller innan du tar med samma utrustning till en åtel för annat vilt.

Foderspridare och hygien

En foderspridare som sprider ärtor eller spannmål på bestämda tider gör att djuren lär sig när fodret kommer, vilket gör det lättare att vara på plats i rätt tid. Halm under spridaren minskar svinnet till fåglar och gör att vildsvinen bökar längre på platsen. Foderbord bör ha tak, och foder som läggs direkt på marken bör ligga på torr, gärna upphöjd mark.

Flytta åtelplatsen när den blir blöt och nedtrampad av jord och spillning. Flytten behöver inte vara lång, men den gamla platsen bör få vila ett sommarhalvår så att torkan hinner förbättra hygienen. Kvarblivet foder som har blivit avfall kan räknas som nedskräpning enligt miljöbalken.

Fler råd om skottvinklar, eftersök och hela jaktupplägget finns i guiden om vildsvinsjakt, och fakta om djuret i artikeln om vildsvin.

Får du använda åtelkamera vid åteln?

En åtelkamera visar vilka djur som besöker åteln och vid vilka tider, så att du kan anpassa fodergivan och veta när det lönar sig att sitta på passet. Som privatperson behöver du inget tillstånd, men dataskyddsförordningen gäller. Naturvårdsverket ger fyra råd:

• Sätt bara upp kameran där du har jakträtt och markägarens tillstånd.
• Sätt upp skylt om att det finns en kamera och vem som ansvarar, med kontaktuppgifter.
• Undvik stigar, vandringsleder och rastplatser, och rikta kameran bort från platser där människor och fordon passerar.
• Radera alla bilder där människor eller fordon går att känna igen.

Var försiktig med bilen. Får du en bild från kameran och kör direkt till åteln kan det räknas som att genskjuta vilt med motorfordon, vilket är förbjudet enligt 31 § jaktlagen. Åk till jaktområdet, parkera och bedriv jakten till fots. Vilka modeller som fungerar i kyla och med mobilöverföring jämförs i åtelkamera bäst i test.

Åtel för räv och björn

Åtlar för räv och andra rovdjur bygger oftast på animaliskt foder, till exempel slaktrester eller delar av fällt vilt, och då gäller veckogränsen på en kropp eller 25 kg per åtelplats. Rödräv har allmän jakttid från 1 augusti, och slutdatumet varierar mellan länen.

Björnåtlar har egna regler. Åtling för licensjakt på björn får inledas tidigast den 15 juli, och senast den 14 juli ska åtelns position och lockmedel anmälas till länsstyrelsen. Åteln ska ligga minst 2 000 meter från bostäder, fritidshus med sophämtning och skyltade campingplatser, minst 200 meter från väg och minst 500 meter från uppmärkt vandringsled. Senast tio dagar efter att jakten avlysts i länet ska åteln vara bortplockad. Andra åtlar i samma område, till exempel för vildsvin, får inte användas i björnjakten om de inte uppfyller samma krav.

Källor: Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2026:1) om åtling och användning av åtlar vid jakt, Naturvårdsverket: Åtling vid jakt på klövvilt (granskad 13 april 2026), Naturvårdsverket: Åtling vid jakt efter rovdjur, Naturvårdsverket: Viltkamera, Jaktförordning (1987:905) 13 a, 14 och 14 a §§, lydelse t.o.m. SFS 2026:1693, Jordbruksverket: Hantera produkter från djur i samband med jakt och fiske.